Absolut preskription eller införande av regler kring preskriptionsavbrott?

Absolut preskription är något som många längtar efter. Inte för att det skulle göra det lättare att smita undan sitt ansvar, utan för att det skulle bli svårare att skapa s.k. evighetsgäldenärer som hela sitt liv får leva på existensminimum eller därunder. Har man barn hamnar man lätt under existensminimum, om man med existensminimum menar den lägsta nivå som någon enligt lag ska leva på.

 

Absolut preskription finns i bl.a. Finland och fungerar, såvitt jag förstår, bra. Har man inte kunnat driva in skulden efter 15år hos Kronofogden, får man inte längre driva in skulden.

 

Två av de viktigaste argumenten, som jag ser det, för absolut preskription är att kreditgivarna dels blir mer benägna att göra riktiga kreditprövningar och det blir inte längre lika lönsamt att formligen "kasta pengar" efter folk, när staten inte längre stöttar indrivningen oavsett hur dålig krediten är. Räntor på flera tusen procent (!) drivs in av staten.

Dels så öppnar det för att borgenärerna, när en kredit fallerat, blir mer benägna, villiga, till att göra ackord. Idag är det många gånger så att det är svårt att förhandla och det åläggs den enskilde att sköta detta, trots att förmågan för den enskilde många gånger inte räcker till, p.g.a. den utsatta situation man befinner sig i.

 

Man kan få stöd från Budget- och Skuldrådgivarna med sådant, men resultaten skiftar, beroende av hur duktig den kommunala rådgivaren är på att förhandla.

 

Det finns också ett intresse hos inkassobolagen att ha kvar en skuld, hålla den levande. Lever den kan den säljas och det görs mellan inkassobolagen. Man gör detta för att dels omsätta tillgångar och för att reglera sina vinster och därmed skatter till staten (dig och mig).

Allt detta ger att en person med en skuld kan betala skulden flera gånger om, men ändå vara skyldig mer än vad man lånat, vilket inte kan betraktas som annat än barockt.

 

Många gånger är skulderna preskriberade, dvs för gamla för att kunna drivas in. Problemet är bevisningen i dessa ärenden. Högsta Domstolen har ju som bekant sänkt beviskraven i dessa ärenden. Lagen säger att borgenären har bevisbördan, men utifrån hur HD i praktiken värderar bevis, så flyttas en del av bevisbördan till den skuldsatte och det räcker med att borgenären påstår något utan att för den sakens skull BEVISA att det de säger är sant. Det räcker med att det kan vara troligt. I dessa sammanhang är man som enskild INTE oskyldig tills skuld bevisats, utan man är skyldig tills man själv bevisat sin oskuld.

 

Inkassobranschen har avvisat krav på att man delger handlingar, som omtanke för gäldenären, eftersom det innebär merkostnader. Man avvisar idén om ett mer rättssäkert förfarande för att det skulle bli dyrare för gäldenären. Istället vill man hållas med ett system utan krav på bevisning. Konstigt?

Inte alls, eftersom det är lättare att fabricera uppgifter som inte kräver intygande. Inkassobranschen har många gånger blivit påkommen med att uppgifter de inlämnat inte stämmer, handlingar blivit förfalskade osv. Problemet är att man behöver jurister för att kunna komma åt detta i det enskilda läget.

Tyvärr stöttar domstolarna inkassobolagen i detta skeende.

 

Vi har alltså idag en situation där rättsosäkerheten är stor, där preskriptionsavbrott lättvindligt kan fastställas, där skuldsanering inte är ett alternativ, inte ens för de ca 1-2% procent av de överskuldsatta, som tidigare kunnat se fram emot en tid i livet som skuldfri. HD:s nya ställningstagande innebär att andelen sjunker med kanske hälften.

 

Vad man de facto kan göra är att t.ex. införa ändringar i preskriptionslagen. Reglerna i utsökningsbalken och skuldsaneringslagen, verkar ingen vilja ändra. Att införa rättssäkerhet kring preskription kan faktiskt vära en väg att ta oss bort från den bananrepublik som vi faktiskt har blivit.

Man inför bestämmelser om att preskriptionsavbrott endast kan ske genom att gäldenären undanhåller sig betalning, trots att betalningsförmåga finns. Därtill måste domstol fastställa preskriptionsavbrottet, efter särskild ansökan från borgenären.

 

I praktiken bllir detta en mer absolut preskription i de fall där gäldenären de facto betalat så mycket som denne kunnat, medan det för övriga kan bli tal om en förlängning, dvs om man undanhållit betalning.

Man bör ju också då införa ett krav vid inlämnandet av fordran till Kronofogden, om att beslut om preskriptionsavbrott skett, om skulden är tillräckligt gammal för det.

Att det är emot "God Inkassosed" att skicka skulden till KFM, om den är preskriberad, är ju inget som biter på ett inkassobolag. Mycket beror ju på att inget händer om man gör det. Går det så går det, och Datainspektionen som ska utöva tillsyn, är ju den mest tandlösa myndighet som överhuvudtaget existerat.

 

Glöm inte att alla partierna är för ändringar i skuldsaneringen, som Insolvensutredningen föreslagit, UTOM Moderaterna.

 

 

Fresh-Starts blogg

 

 

 

Forum för överskuldsatta: Svenska Gäldenärsföreningen Fresh-Start

 

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om HD Högsta Domstolen Fresh Start Svenska Gäldenärsföreningen preskription absolut preskription preksriptionsavbrott skuldsanering kronofogden insolvensutredningen moderaterna

 

intressant.se