Politiker, politiker, politiker, vad är väl de?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7867791.ab
När jag såg att vården av Anna Lindh skulle granskas i Kalla Fakta, dök plötsligt en rad "ledare" upp i mina tankar. De kallas ledare för att de ska leda landet, oavsett om de gör det eller inte.

Inom arbetslivet är en ledare en personlig egenskap.

Inom politiken är det en position. Därav har vi fått drabbas av ett antal s.k. ledare. Ledare i politisk bemärkelse, men inte utifrån deras personliga egenskaper. Kanske är det skillnad på de krav som ställs när man flyttar fokus från "arbetslinjen" till "bidragslinjen". Politik är ju de facto enbart en bidragslinje. Detta gör ju också vår nuvarande ledares uttalanden om just bidragslinjen lite komiska.

I denna kontext har man skapat ett "vi och de"-samhälle, där sjuka och arbetslösa anses utgöra bidragslinjen, emedan övriga anses utgöra arbetslinjen. Sjuka som för övrigt inte får bidrag, utan de får ersättning från en försäkring som de betalat premier till. Ingen premiebetalning, ingen ersättning, precis som andra försäkringar. Samma gäller ju arbetslösa, till viss del, med en skillnad att arbetslösa som inte betalat premier till försäkringen får en lägsta garantinivå om ca 4831kr per månad. Även de betalar skatt på detta belopp. Denna grupp blir då beroende av socialbidrag p.g.a. försäkringens brister. För man måste väl ändå se det som en brist att man tvingas leva på socialbidrag om man omfattas av annan inkomstgaranti.

I huvudsak kan man alltså inte tala om att arbetslösa och sjuka är en del av bidragslinjen, eftersom de i huvudsak inte uppbär något bidrag. Ganska enkelt, faktiskt. Det komiska i detta är att det inte verkar så enkelt. Vår nye s.k. ledare (som får dryga miljonen i bidrag varje år från skattepengar), har lyckats med bedriften att få merparten i Sverige att tycka att sjuka och arbetslösa ändå är vad man kallar bidragslinjen. Lustigt, eller inte förresten.

Vad som väckte mina tankar när jag läste om Anna Lindh, var Göran Persson, kanske främst för att han syntes i kolumnen. Han var en lite burdus ledare, utan fingertoppskänsla för människor. Många ville ha bort honom och därför röstade man på "säljaren" herr Reinfeldt. Moderaterna är lite mer sådär, vi och de, herr och fru, friherren och pigan osv.
Man talar gärna raljerande och nedlåtande om den andra delen av samhället, den del som de själva inte tillhör. Många röstar ju på moderaterna med hopp om att alla ska få det lite mer som de, men deras ekvation bygger ju på att det finns folk därnere som bär upp skutan, så man kan ju inte släppa in alla i "finrummet", annat än för ett studiebesök.

Bildt var ju också sådär, fast kanske snäppet värre och han besitter ju en oerhörd förmåga att tala ner till människor, så att han kan visa att han är "mer" än de är. Bildt måste idag, ändå ses som en oerhörd tillgång i utrikesfrågor, och det funkar bra för landet så länge han inte är här, eller gör något i inrikesfrågor (dvs. förstör).

Det som är genomgående egentligen, är att det inte spelar så stor roll vem man sätter i ledarstolen, eftersom man har så låga krav, eftersom det är en bidragsposition. Tyvärr är det så att kraven sjunker när det är fråga om bidragsjobb. Tyvärr får de väldigt bra betalt, för att gå omkring och gissa hela dagarna och fatta "viktiga" beslut.

En annan rolig anekdot är att arbetsmarknadsministern uppbar ett årligt bidrag på ca 1,3 miljoner kronor. Han sjabblar lite och säger upp sig. Han får då akassa, utan den normala 45 dagars karensen, bestående av 12 (!) månaders bidrag på 100%. Här snackar vi om vi och de. När man kommer till finrummet, gäller andra regler än de som arbetsmarknadsministern själv beslutat om ska gälla för övriga medborgare.
Jag blir faktiskt lite illamående när jag skriver om det och det kanske inte var så roligt trots allt, utan mest tragiskt.

När jag tänker på det, så är våra s.k. ledare, de som är bäst på att ljuga. De kan ju till och med göra detta falska sant. Trots att t.ex. sjukförsäkringen ger staten vinst så lyckas man vända människor emot varandra och se sjuka som bidragstagare. Det är duktigt, men inte i positiv bemärkelse. Dessa egenskaper återfinns väl inom de antisociala beteendeavvikelserna inom psykiatrin om jag inte är helt felinformerad.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7819978.ab
Jag tänker också på vad vår nuvarande ledare har gjort bra. Arbetslösheten ökade, men det slank förbi. Sjuka ställs på gatan, det slank också förbi. Senaste exemplet är fallet Annica Holmquist, där överdirektör (låter fiiiint) Stig Orustfjord, lovade på fredagen att det skulle finnas en lösning. På måndagen efter valet gällde inte det längre. Allt var som det skulle, vi skojade bara lite. Men de är ju bra på att snacka de där typerna. Tyvärr är det sämre med handlingar, riktigt uselt t.o.m. Akassan tog man i realiteten bort, men det var tydligen bra.

Kanske lockas vi av egenskaperna att man står som en "klippa" även när det blåser. Man utstrålar säkerhet, självförtroende och inger ett mått av trygghet, eftersom det inte ser ut att vara någon fara. Alla dessa typiska psykopatdrag tilltalar oss alltså och förmodligen ser vi hellre en psykopat som ledare för landet än en individ som verkar mänsklig och kan visa och uttrycka känslor, kanske för att de uppfattas som svaga.

Frågan är om vi då inte får den ledare vi förtjänar och väljer ut och frågan är då samtidigt om Vi faktiskt KAN välja ut en god ledare för oss.





Läs även andra bloggares åsikter om Sjukförsäkringen Utförsäkrad Moderaterna Alliansen socialdemokraterna Gunnar Axén

intressant.se