Får vi välja vilka lagar det är ok att bryta mot?

Under året som gått lärde jag mig en hel del om Sverige, svenska staten och våra lagstiftare.

Jag har också lärt mig en hel del om svenskarna och den svenska mentaliteten.

Svensken som individ står sällan upp för något den tror på. Inte sällan saknas egna åsikter i specifika frågor, vilket leder till en öppenhet att följa andra. Att följa är centralt för svensken, vilket också lett till att Sverige sällan leder utvecklingen i världen. Svenskar är bra på att göra saker, att göra som man blir tillsagd, att följa order. Detta är ju en av anledningarna till att bl.a. tillverkningsindustrin skördat stor framgång i Sverige, ända tills det blev enklare och billigare för tillverkarna att låta produkterna tillverkas i tredje världen. Fattiga, utmärglade människor klagar sällan och nöjer sig ofta med en skål mat, även om det stundom kan ses som metaforiskt, då svältlön mycket väl kan jämställas med endast en skål mat.
I de fall svensken har åsikter, så hålls den oftast inom det egna hemmet eller den närmaste kretsen. I dagens samhälle kanske den vädras på internet, via en blogg eller något forum. Kanske via kommentarer till en tidningsartikel.

Detta leder helt osökt till mediernas roll som förändrats över tid. Tyvärr har utvecklingen inte gått framåt i media. Man "sållar" friskt och skriver sällan känsliga artiklar. Emellanåt görs det, men för det mesta är det rapporter om vädret. Vädret nu, det som kommer eller det som varit, i olika tidscykler. Framåt sommaren får vi säkert åter se vad någon "supermeteorolog" siar om sommarens väder, "just där Du bor".
Om en enskild individ kommenterar någon artikel och i den använder ord som Hitler, SS, Gestapo, Nazism, så tas den kommentaren tämligen omgående bort oavsett laddningen i kommentaren. Moderater får t.ex inte jämföras med nazisterna i Tyskland under andra världskriget.
Inte heller tillåts kritiska anmärkningar på Regeringen eller regeringspartierna, dessa stryks lika fort.
Vissa skulle kalla detta censur, medan andra kallar det moderering.

Sedan har vi det alltid återkommande problemet med den bristande laglydigheten bland våra myndighetsutövare. Detta genomsyrar ofta hela verksamheter och ibland är det så att det sänds direktiv från ledningen som innebär lagbrott. Så är fallet för bl.a. Migrationsverket och Kronofogden.
Nu anser man inte att dessa brott är så allvarliga, troligen p.g.a. att det saknas straff för dessa brott. Brott från myndighetsutövare riktade mot enskilda, är sällan belagda med straff vid överträdelser. Det bästa som man kan hoppas på som drabbad, är att en åklagare väcker åtal för tjänstefel, vilket sällan eller aldrig sker, troligen för att även åklagare är en del av myndighetskulturen.
I de allra flesta fall bottnar överträdelserna i någon form av praxis som man hänvisar till, vilket också leder till att enskilda tjänstemän sällan kan ställas till svars.

Till och med Riksdagen, dvs lagstiftaren, tycker att det är ok att bryta mot lite lagar om det följer praxis. Självklart bara om det inte är fråga om brott som begås av "vanliga" medborgare. Man tycker, såvitt kan utläsas, att man kan välja vilka lagar man vill följa.

Som illustration kan ges ett citat från Riksdagens talman (med ett bidrag på 144 000kr/mån):
"Även om man släpper in en annan talare i stället för en talare som är sjuk sker det i strid med lagen. Om någon protesterar gäller lagen, och då gäller endast strykning från listan."
Invänder ingen så är det alltså fullt acceptabelt att bryta mot lagen. Tyvärr är det just detta synsätt och förfarande som genomsyrar hela den svenska myndighetskulturen. Frågan är varför man inte ändrar lagen om man inte är nöjd med hur den ser ut. Det är väl knappast något bekymmer med att uppn å majoritet. Om det är det, så visar ju det att lagen bör följas som den är.

Inom socialtjänsten är det t.ex. kutym att bryta mot lagen. Även där tills någon invänder. Problemet är att de flesta inte känner till sina rättigheter och därmed inte vet när lagbrott begås. Precis samma princip och tillvägagångssätt som i Riksdagen, men helt andra konsekvenser. Man kan i alla fall se var tjänstemännen blivit "utbildade" i trixandets ädla konst eller kanske "läran om att kringgå lagar, utan risk för straff".

Eller som migrationsverket och domstolarna som inte anser att det är krig i Irak eller Afghanistan. Tycker de så, så är det väl så. De måste ju bara ha rätt, eller? Och följdfrågan blir då - varför har vi en massa soldater där?
Går det, så går det, helt enkelt. Varken mer eller mindre.

Innan jag började hjälpa människor med överklaganden och kontakter med soc, så hade jag ett mycket starkt rättspatos. Jag hade svårt att ha överseende med "mindre" brott i vardagen. Även större brott bekom mig såklart, men efter att ha "drillats" i myndighetsutövning har jag idag en helt annan känsla för rätt och fel. Ibland vill jag nästan uppmana människor att begå brott, med samma devis som staten använder - går det, så går det.

Några exempel:
Svartarbete - helt förkastligt tidigare, men idag kan jag inte förmå mig till att fördöma denna handling. Staten rövknullar dig, så varför ska inte du rövknulla staten. Vissa menar säkert att man stjäl från sina medborgare, men dessa skatteintäkter kommer endast till en lite del, till medborgarnas fördel. Det mesta går till en trög och icke nödvändig byråkrati och numer kan man inte ens säga att det täcker sjukförsäkringen. Ja, eller, det täcker kostnaden för sjukförsäkringen med råge, men man har ändrat försäkringsvillkoren så att ingen ska få ut sin ersättning vid försäkringsskada. Därför gör denna försäkring miljardvinster varje år.

Fildelning - åt helvete tidigare och en brottslig handling. Numer är det tvärtom och ändringen kom när domen mot Pirate Bay kom, för den är ju bara så in i helvetes dum och ingen vettig människa kan ha någon som helst respekt för rättssystemet efter den domen. Jag fick en gång en skiva med en film som bränts ner. Filmen gick inte att köpa längre, men den fanns på nätet. Först blev jag glad och tacksam, men efter någon dag blev jag tvungen att förstöra den. Det gjorde ont i mig att den var olagligen erhållen.
Från samma dag som domen kom, bestämde jag mig för att göra mitt yttersta för att inte betala för en film igen. Det förvånar mig dock fortfarande att filmindustrin vägrar ta fram fungerande betallösningar för nätet.

Numer uppmanar jag även alla jag kan till att försvåra arbetet så mycket som möjligt för våra myndigheter. Skriv dig på annan andress, Invänd mot ALLT, gärna på luddiga grunder. Överklaga allt, allt, allt.
Om inte annat får de göra skäl för alla avgifter de tar ut och kanske, kanske väljer diomstolen att ändra beslutet till din fördel. Det är högst troligt när det gäller socialtjänsten, men inte lika troligt gällande Kronofogden. Domstolarna läser som regel inte igenom handlingarna fullständigt och man dömer oftast i linje med Kronofogden. Domskäl saknas för det mesta från Tingsrätt och Hovrätt. Att det i sig strider mot både Europakonventionen och Lissabonfördraget spelar ingen roll, eftersom praxis är att strunta i dessa lagar, då de inte innehåller några straff, annat än ett skadestånd efter ca 5-6 år, vilket ger att de flesta låter bli att klaga. Man orkar inte helt enkelt, vilket våra myndigheter systematiskt utnyttjar såklart.

Så vad lagstiftaren och myndigheterna egentligen säger är att Du får välja vilka lagar du ska följa, resten kan du strunta i.
Eller - Ge dig inte i kast med dessa brottslingar, myndighetsutövarna, de drar dig ned till deras nivå och slår dig med sin erfarenhet, och även du blir brottsling på kuppen, för ditt rättspatos blåser all världens väg.
Kanske är de nöjda först när de får använda skattebetalarnas pengar och låsa in dig för dessa brott, medan de sitter säkert på sina stolar, ty det handlar om att finnas på "rätt" sida i "rätt" stol.

Och är det något jag lärt mig, så är det att förbehållsbeloppet inte är "heligt". Kronofogden kan utmäta även det beloppet, vilket de också gör med ojämna mellanrum. De väntar då glatt, tills pengarna utbetalats och vips är det ett annat "lagrum" och förbehållsbeloppet gäller då inte längre, vilket de mer än gärna utnyttjar och jag skulle vilja säga missbrukar.
En annan sak är att Kronofogden aldrig agerar "ex officio" till gäldenärens fördel, men gärna gör det till borgenärens fördel.

Bland det sjukaste jag någonsin hört, är att Kronofogden är en opartisk myndighet. Jo , hej du!

Forum för överskuldsatta: Svenska Gäldenärsföreningen Fresh-Start

Läs även andra bloggares åsikter om Kronofogden Riksdagen Talmannen lag europakonventionen lissabonfördraget praxis myndighetsutövning socialtjänsten migrationsverket politik Fresh Start Svenska Gäldenärsföreningen

intressant.se