Delgivningsmän vandrar idag fritt på våra gator. Oftast agerar de som om de vore förordnade stämningsmän, trots att de saknar dessa befogenheter. Bäst på att vara sämst anser jag vara Unicol och Deltra Kravek, men jag är samtidigt medveten om att andra säkert kan placera något annat företag som "jumbo".
Deltra Kravek använder sig av standardformulär som de själva tagit fram, där de fyller i uppgifter. I dessa framgår tydligt att de handlar som om de vore stämningsmän. T.ex. delger de handlingar utan att mottagaren påträffats eller att de fått påskrift. Att delge utan påskrift kan endast stämningsmän göra. Nu är ju lagar och regler inget som bekommer dessa ljusskygga företag och inte heller stör det lagstiftaren eller länsstyrelsen att denna verksamhet som är mycket, mycket lukrativ, får härja fritt.
Nu vill man dessutom ge några av dessa skumraskföretag någon form av auktorisation så att de ska få agera stämningsmän. Frågan är varför dessa ska bli laglydiga nu, när de inte varit det tidigare.
Tillsyn och auktorisation skall skötas av Länsstyrelsen som uppenbarligen helt saknar kontakt med verkligheten i dessa frågor. I yttrande till Propositionen uppger de att de inte stött på något oseriöst delgivningsföretag och detta skulle borga för att det fanns seriösa delgivningsföretag. Samtidigt förstår jag inte hur de skulle ha kommit i kontakt med dessa, då delgivningsbranschen helt saknat tillsyn eller övervakning. Det enda alternativ man haft som mottagare är att polisanmäla för hemfridsbrott, olaga intrång, ofredande, förfalskning av urkund eller föregivande av allmän ställning, eller något annat brott. Sedan har man bara haft möjligen att till domstol bestrida delgivningen som giltig och därmed undanröja dess legala verkan, men det är många som saknar dessa kunskaper. Inte ens inkassobolagen vet vad de får eller inte får göra.
Inkassobolag såsom Svea Inkasso, försöker sig till exempel på att delge via e-post, vilket är helt förbehållet myndigheter, även i den nya delgivningslagen.
"Det kan noteras att Länsstyrelsen i Stockholms län, som får anses vara en av remissinstanserna som har störst erfarenhet av den oauktoriserade buddelgivningsverksamhet som redan finns, inte har stött på någon oseriös privat delgivningsverksamhet."
Prop 2009/10:237
Det ska nämnas här att det delgivningsföretagen ägnar sig åt då de inte innehar auktorisation eller om detta skett före 1 april 2011, är buddelgivning. Frågan är också vilken erfarenhet Länsstyrelsen har av denna verksamhet, då de inte behandlar klagomål eller annat gällande denna verksamhet. Nästa fråga blir ju så klart hur regeringen i sin proposition kan anse att Länsstyrelsen har störst erfarenhet.
Så för att summera detta så har vi en verksamhet som kategoriseras tillsammans med mc-gäng, inkassobolag och andra ljusskygga verksamheter som ska få lagliga rätt att delge enskilda utan att de facto ens söka upp vederbörande. Det räcker med ett påstående om att de sökt mottagaren och att delgivaren själv intygar detta.
Ljusskygghetsskalan ser nu ut som följer:
Alektum Inkasso
Delgivningsbranschen
Inkassoföretag i övrigt
Mc-gäng
Alektum är alltså de som är mest ljusskygga enligt ovan.
Jag vill härmed uppmana alla som drabbats av olagliga delgivningar att skriva till länsstyrelsen om detta, samt gärna till justitiedepartementet (där behövs det informationsinsatser om verkligheten, om något).
Många är ju rädda för repressalier från dessa företag, varför det måste vara lämpligt att skriva anonymt. Även om detta minskar värdet lite, så är det i alla fall bättre än att inte skriva alls. Skrivelsen blir ju offentlig handling och har man drabbats av hot från företagen är det inte helt lätt att överkomma detta. Dock är det viktigt att länsstyrelsen m.fl. får vetskap om att branschen kanske inte är så rumsren som man vill påskina.
Och till de som undrar varför man inte anmäler hot, så hänger det samman med den enorma tilltro man har till rättssystemet.
Plötsligt kommer jag att tänka på ett citat som Peter Hellman (informationschef på Alektum), skrivit på sin blogg tidigare;
"Svaranden - som i och för sig hade vettiga poänger - men som inte alls kunde föra sig i rättssalen och dessutom hade uppenbara svårigheter att förstå det perfekt logiska i att de 200 kr han hade betalat fem år tidigare nu innebar att han var tvungen att betala ytterligare 15 000 kr (visst är juridiken vacker?) - fick nu för första gången lära sig skillnaden mellan att ha rätt (vilket han hade) och att få rätt (vilket jag fick, inklusive ersättning för rättegångskostnader för min eminenta arbetsinsats inför rätten). Muhahaha."
Mycket smakfullt, Alektum!
